I can reLate

Det känns som att Tasha och Alice, och deras förhållande, representerar min egen personlighet ganska väl.

Pest eller kolera

Tänkte att det skulle vara en bra idé att vila min lekamen från träningsvärk+olydig hund----->inflammerat muskelfäste samt laptop/data-på-magen-armbåge genom att lägga pussel istället. I ett ryck av rastlöshet började jag och Janina (pojkväns syster) att lägga ett 1 000-bitars igår. Vi höll på i typ fyra timmar själva, fick assistans av Emil och Magnus på slutet och blev klara vid ett i natt. Så fort jag kom hem i morse dammade jag av ett av mams och paps gamla 750-bitars som jag har suttit med idag (ej klar dock).

ANYWAY, det jag skulle komma till var att jag nu har fått gamnacke och puckelrygg istället.

Förresten, är det nån som vet om det finns målarböcker för vuxna? Med mer avancerade och roliga motiv? Känner ett extremt sug efter att måla innanför linjerna.

Halva kniven inne

Jag har inte spenderat alls så mycket tid som jag borde med Spotify, men jag har i alla fall hittat till Karin Dreijers soloprojekt Fever Ray. Än så länge gillar jag, men med bättre högtalare och ljud än i portföljdatorn förväntar jag mig ännu mer.

Någon annan som har lyssnat? Vad tyckte ni?

Chuck Klosterman om internet. Och porr. Men mest om internet.

Jag har upptäckt en fruktansvärd ovana. När jag vänder sida i en bok och upptäcker en fotnot, så måste jag läsa fotnoten först, sen meningen den hör till innan jag läser sidan på ett normalt sätt, från övre vänstra hörnet till det nedre högra. Men när man läser Chuck Klostermans Sex, Drugs And Cocoa Puffs så gör inte det så mycket. Ofta är fotnoten körsbäret på toppen.

" Everyone knows that the Internet is changing our lives, mostly because someone in the media has uttered that exact phrase every single day since 1993. However, it certainly appears that the main thing the Internet has accomplished is the normalization of amateur pornography. There is no justification for the amount of naked people on the World Wide Web, many of whom are claerly (clearly!) doing so for non-monetary reasons. Where were all these people fifteen years ago? Were there really millions of women in 1986 turning to their husbands and saying, "You know, I would love to have total strangers masturbate to images of me deep-throating a titanium dildo, but there's simply no medium for that kind of entertainment. I guess we'll just have to sit and watch Falcon Crest again."

This phenomenon blows my mind, but - apparently- nobody else is the least bit suprised. It has been my experience that people who are especially obsessed with the Internet technology (HTML designers, "new media" pundits, Lord of the Rings fans, etc.) tend to become extremely agitated when you start to talk about Internet pornography, typically because that it degrades the social import of the Web and insults all the bespectacled geniuses who create it.*








* One Web designer actually told me that focusing a discussion around the topic of porn sites "insults" the Internet, prompting me to ask him if the Internet gets jealous when I use the microwave."

"Fett LOL, världens 90-talschock!"

Var faktiskt jäkligt peppad på att se den här, Foxfire. Filmen är trots allt baserad (baserad in the loosest sense of the word) på en roman av en av mina favoritförfattare, Joyce Carol Oates. Men herregud, vilket jävla trainwreck till film! Dåligt manus? Check! Dåliga skådespelarinsatser? Check! Ser man hela filmteamets reflektioner i ett skyltfönster? C-H-E-C-K! Och karaktärerna, jisses....Romanen utspelar sig i slutet av 1950-talet, vilket gör att den tidsandan och dess tillhörande könsroller, perspektiv och förväntningar fungerar som en kuliss som hela tiden spelar en viktig roll i handlingen och även gör huvudkaraktärerna djupare och mer dynamiska. Allt det här saknas alltså i filmen.

För att ge er en så bra bild av filmen som möjligt (utan att ni behöver se skiten) så kan ni föreställa er fem stycken Angela Chase. Alltså lika intensiva, tonårshormonella och (ibland) brådmogna - MEN fullständigt osympatiska karaktärer. Ni börjar aldrig tycka att de är charmiga, roliga eller kan relatera till dem. Kvar blir alltså fyra inkonsekventa och pubertala gymnasiebrudar i fula kläder med dålig attityd som inte kan prata som folk. Smockan och ett men skärp er för faaan hänger i luften? Sure do.

(Vill förövrigt tacka en okänd medlem på Filmtipset för den fantastiska kommentaren.)

Tillfällen då det är mindre roligt att ha hund:

1. När man har sådan träningsvärk att minsta lilla rörelse känns som en arm eller ett ben ska gå av.

2. När det har kommit 1o centimeter tung, nysnö så man måste ha stora kängor på sig (gör ont att lyfta fötterna).

3. När man måste gå i 45 minuter i tung nysnö, med stora kängor på fötterna och en hund som drar i armarna (gör ont).

4. När det snöar på tvären när man är ute i 45 minuter och går med ovan nämnda hund.

Aj

Jag tränade Body Pump för första gången igår. Det var skitkul! Och SÅ JÄVLA JOBBIGT. Musik från 2000-talet och allt! I dag har jag en sån fruktansvärd träningsvärk, känner mig snäppet smidigare än Iron Man. Alltså inte Robert Downey Jr., utan den där gigantiska maskinmannen med rustning. Jag tar träningvärken som ett tecken och tänker fortsätta gå två gånger i veckan. Beack 2009 FTW!

Att göra en Silas

Alltså, känslan av att tro att man svarat något helt uppåt väggarna på sitt livs (hittills) viktigaste intervju. Efter vi hade simmat igår satt jag i bastun satt jag och gick i genom intervjun i huvudet för 768te6878 gången. De bestående intrycken var/är:

- Otroligt bra personkemi! (Tyckte jag i alla fall. Men om man inte är helt efter så brukar man väl kunna av sånt i båda riktningarna? Hoppas jag.)

- Jag kunde ge vettiga, bra och rätt (om dom inte har gjort några nya hemliga marknadsunderundersökningar) svar på viktiga frågor som har med verksamheten att göra.

Nu kommer vi till de sakerna som fick mig att vilja lägga handflatan på bastuaggregatet och ba *straffar mig själv*

- Jag svarade "Satsa mer på aktiviteter för hela familjen, speciellt barnfamiljer" istället för "Att tydligaregöra vilka aktiviteter som är barnvänliga, eller som hela familjen kan göra tillsammans".

- Jag var ärlig och svarade "ja, budgetansvar för hela verksamheten framstår som lite skrämmande eftersom jag inte har någon erfarenhet av sånt arbete". Men å andra sidan tänker jag: hur skulle jag reagera om man ställde den frågan till någon som man vet inte har någon erfarenhet och den ba INGA SOM HELST PROBLEM SERRU!!!"3121! Jag kände att det var bättre att inte vara övermodig och inse mina begränsningar litegrann. Och tänkte ett steg längre om jag skulle få jobbet, skammen när man sitter där framför ett blankt Excel-dokument och några hundra tusen att hantera och ba Jag ljög! Jag vet inte hur man göööör!

- Jag var så fokuserad på att knipa käft, inte avbryta och inte "hoppa in" i samtalet som jag brukar göra när jag är 1. intresserad och engagerad 2. nervös att jag nästan bara svarade rakt på frågorna och ställde nästan inga uppföljningsfrågor.

- Jag svarade nåt negativt istället för "de flesta har jag fått svar på" (sant) när de frågade om jag hade frågor. Men jag ställde några frågor i alla fall.


Så Regina, min personliga coach och HR-expert, vad tror du? Eller nån annan med mycker erfarenhet från sånt här?

Lost in translation

Herre min je! Jag kan inte koncentrera mig för 5 öre. Jag har två tentafrågor kvar=max 2 A4 att skriva. Men det enda jag gör är att googla "vanliga frågor anställningsintervju", "förbered dig inför intervjun", "10 värsta tabbarna på anställningsintervjun" etc. etc. yada yada yada i all evighet.

Dessutom verkar jag en freudiansk google translator inneboende. Hela tiden håller jag på och omedvetet översätter vartenda ord som ploppar upp i huvudet till tyska. Bara för att kontrollera att jag verkligen kan. Grundformerna av de flesta ord verkar finnas där inne i alla fall. Så jag kan förhoppningsvis prata som en tysk robot om de testar mig på intervjun. Böjningar, meningsbyggnad och prepositioner är det lite sisådär med. Spiken i kistan sattes väl i lördagsnatt när jag försökte prata tyska med min kille (som har det som modersmål, reds. anm.) och den svenska översättningen av mitt babbel visade sig bli:
- Jan är en väldigt högljudd film tittade på.

Ridå.

Vett och etikett i simhallen: WTF?!

Kommer in till duscharna efter att ha simmat. I duschen mittemot min står en kvinna och borstar tänderna. Med eltandborste. I 10 minuter. Jag ba *glor*

Lite senare ska vi in i samma bastu. Hon tycker det är en bra idé att ställa upp dörren med hjälp av en plastpall. Jag ba *bastun ringde, undrar vart poängen med hans existens tog vägen?*

Efter att ha bastat kommer jag ut, i det rummet som är mellan bastun och duscharna. Där har kvinnan lagt beslag på två stolar, en att lägga upp fötterna på. Där sitter hon spritt språngande naken, med glasögon på och en buske lika stor som Gävle och läser Aftonbladet. Med en öppnad påse Gott & Blandat på magen. Jag ba *mållös*

Jinx

Jag har fått en intervju! Just precis nu känns det jobbigt att veta att jag kommer vara sketanervös i mer än en vecka. Pöh!

Let's have a TV party, come on!

Jag håller på att ta igen allt som jag missat under mina 1,5 år i egen dator+snabbt bredbandsexil. Ser vissa bulimiska tendenser. Har hittills tryckt i mig en och en halv säsong Californication (såg de första avsnitten när de gick på tv), femte säsongen av Entourage och har tredje säsongen av Dexter upplagd på tallriken. Har även tryckt i mig filmer som min kille vägrar att se (och som jag själv vill kräkas upp så fort eftertexterna börjar rulla). Idag blir dock sista frossardagen. Imorgon återvänder jag till verkligheten med morgonpromenader, matlagning, skolarbete och jobbsökande. Hade tänkt börja med morgonpromenaderna idag redan, men -18 kändes inte så jävla lockande att utsätta sig för.

Stay gold, ponyboy!