fredag 27 februari 2009

Dåligt och bra

Jag fick inte det jobbet jag sökte. MEN jag blev erbjuden att ingå i det nya arbetslaget som ska jobba under vår/sommarsäsongen. Från och med nu påbörjas projektet gladochnöjdmedpositivinställning-2009. Det kommer att löpa parallellt med projektet tränaförattblifinochhögpåendorfin-2009. Over and out.

FML

Alltså, det där jobbet jag var på intervju för, för mer än en månad sen? Efter intervjun fick jag svaret "Vi hör av oss i början av februari". Nothing. Så igår ringde jag, vid 16-tiden, och frågade. Jag fick beskedet att "det har dragit ut på tiden lite" (nähä?) "vi har bestämt oss nu i dagarna och ska ringa runt" och "hur länge kan jag nå dig idag, kan jag ringa om en-två timmar?".
Ingen ringde. FML.

fredag 20 februari 2009

What would Len Spurgeon do?

Jobbade igår. Fick lära mig att ordet internt betyder "saker man gör i en innebandyförening".

Drömde i natt att jag vann olika saker på Tradera:
1. En bal-/bröllopsklänning. En JÄTTEFUL silvergrå sak i nedanför knät-längd med puffärmar och "singoalla"-ringning. Finns fan inget klädeplagg jag tycker är fulare än just "singoallablusen". Den och den ärmlösa polon, btw.

2. En häst.


I natt läste jag ut The Book of Lies som jag köpte på Another Country i Berlin (på sportlovet förra året). Den handlar om litteratur och en massa olika bögar. En litteraturstudent som är bög skriver sin avhandling om ett gäng homosexuella författare som kallade sig The Purple Circle. Samtliga författare i gruppen har haft en relation med en man som heter Len Spurgeon. Det här handlar boken om i 400 sidor, och gör det bra.

MEN, i epilogen ballar det ur totalt (pun very much intended). På de sista 20 sidorna får man veta att:
1. Litteraturstudenten, Ross, är inte alls bög. Han låtsades för att vinna förtroende. Den "Chris" som han refererar till heter i själv verket "Christine" och är hans ex-fru. Han får dock ett BJ i en jacuzzi av en av sina studenter, som heter Ray Rice.

2. Len Spurgeon finns inte så himla mycket på riktigt. Det fanns en person som heter så, men mest är han en hitte på-person som alla författarna i gruppen skriver om för att driva med pöbeln. Den riktige Len är dock död sen 20 år.

3. Den enda "real gay experience" som Ross har under tiden han forskar och arbetar med avhandlingen är med just Len Spurgeon. Ross är på besök hos en av författarna i gruppen, den person som också var Len Spurgeons siste älskare. Natten innan Ross ska åka hem så ser han ett ljus i garaget. Han kan såklart inte stilla sin nyfikenhet, utan går ut i garaget. Vem möter han där, om inte Len Spurgeon? Där, i garaget, materialiseras Len Spurgeons ande till en 1,90 cm lång askgrå gestalt iförd svarta tajta jeans, cowboyboots och svart t-shirt med upprullade ärmar. Tillsammans med ett spöke har Ross alltså sin mest intensiva sexuella upplevelse någonsin.

4. Ross förlovar sig till slut med en av sina kvinnliga studenter, som heter Pamela.

Om någon vill låna boken så är det bara att hojta. Hojt hojt. *INTE*

söndag 15 februari 2009

Changeling/perspektiv

Vi såg Changeling igår, jag, Magnus och hans föräldrar. Jag kan inte berätta så mycket om den utan att spoila upplevelsen totalt, mer än att uppmana alla att se den. Fruktansvärt bra! Jag var väldigt skeptisk innan, mest pga 1) Angelina Jolie som kvinna på 1920-talet och 2) Clint Eastwood (jaja, jag veeeet! Jag tycker t. ex. Mystic River är jättebra, men jag hatade verkligen hans griniga gubbjävel-film Gran Torino).

Mitt kommenterande under filmen lät till stor del såhär:
- Alltså, män - fy fan!

- Jag hatar män!

- Män och auktoriteter, så jävla dumma i huvudet!

- Män med storhetsvansinne, finns det något att hata mer?!

- MÄN???!!!

In kommer pappa Jan, lagom till en scen där en ung pojke får peka ut och börja gräva upp en grav:
- Alltså, de där jävla tyska spadarna utan handtag! Jävla skitgrejer!

torsdag 12 februari 2009

Musiknostalgi/Youtube-fest 2 (dansversionen)







Hahaha, herreguuuud! Detta känns så himla osannolikt i retrospekt (Magnus favoritord?), men jädrar alltså...Egentligen skulle ju Sean Paul ha varit med också (Lisa, minns du Kryckans dans i vardagsrummet?!) men jag hittade ingen video.

Och: OBS! Detta var alltså innan den så kallade electroclashen svepte som en musikalisk tsunami över västvärlden.

Musiknostalgi/Youtube-fest 1

Jag har alltid haft extremt svårt för att slänga tidningar och böcker. Med tidningar menar jag lite tjockare magasin. Mest för att jag älskar bokstäver, bilder och papper. Gärna i kombination. Men också för att det för mig blir en tidskapsel. Igår tänkte jag vara helt obarmhärtig och slänga allt utom Darling-tidningarna (det gör jag aldrig). Jag bläddrade dock igenom hela högen av Sonic från 2000/2001 och framåt. Åh jädrar vilken nostalgifest!

Sista året på gymnasiet lyssnade jag nästan uteslutande på Kyuss, Queens Of The Stone Age och alla andra projekt som Josh Homme/John Garcia var inblandade i. Också en del Fu Manchu, Hellacopters och kanske Turbonegro. Året efter var likadant med tillökning av Le Tigre, Pavement och Sebadoh. Men sen?

Gårdagskvällen var alltså full av flashbacks och Ja just ja! och Amen guuud! när jag såg band eller låttitlar jag kom ihåg att jag älskade. De mest bestående musikminnena från den där perioden är kanske The Strokes, White Stripes, Håkan Hellström och Franz Ferdinand.

Här är några andra jag kom ihåg:




onsdag 11 februari 2009

Jaaa!



Jaaa! Älskar Wassiz! (Emelie Öhrstig: BURN!!!!!)

söndag 8 februari 2009

Jon, kolla va ja hitta!



Jag var med och arrangerade en musikfestival för typ ganska exakt 10 år sedan. Det var 1998 och 1999, eller 1999 och 2000 minns inte säkert. Det filmades tydligen väldigt mycket det sista av åren och hela spektaklet finns att beskåda i flera delar på Youtube. 60% skämskudde, 40% nostalgi.

torsdag 5 februari 2009

Livin' la vida loca

Hej hej dagboken. Jag har fyllt 28 jordsnurr här i dagarna. Jag är ganska trött på min egen tillvaro just nu. Jag väntar mest på besked om det där jobbet jag sökte, som jag jättegärna vill ha. Under tiden jag väntar, på både besked och blogginspiration, kan jag bjuda på en bild från en tid då jag var lite "gladare". Typ klockan 21 på nyårsafton.

måndag 2 februari 2009

No shit, Sherlock?

Alltså, följetongen (följebongen höhöhöhö) om Michael Phelps, marijuana och eventuella reprimander. "Cannabis betraktas inte som ett prestationshöjande medel."
Resten av världen: Really?!