Var faktiskt jäkligt peppad på att se den här, Foxfire. Filmen är trots allt baserad (baserad in the loosest sense of the word) på en roman av en av mina favoritförfattare, Joyce Carol Oates. Men herregud, vilket jävla trainwreck till film! Dåligt manus? Check! Dåliga skådespelarinsatser? Check! Ser man hela filmteamets reflektioner i ett skyltfönster? C-H-E-C-K! Och karaktärerna, jisses....Romanen utspelar sig i slutet av 1950-talet, vilket gör att den tidsandan och dess tillhörande könsroller, perspektiv och förväntningar fungerar som en kuliss som hela tiden spelar en viktig roll i handlingen och även gör huvudkaraktärerna djupare och mer dynamiska. Allt det här saknas alltså i filmen.
För att ge er en så bra bild av filmen som möjligt (utan att ni behöver se skiten) så kan ni föreställa er fem stycken Angela Chase. Alltså lika intensiva, tonårshormonella och (ibland) brådmogna - MEN fullständigt osympatiska karaktärer. Ni börjar aldrig tycka att de är charmiga, roliga eller kan relatera till dem. Kvar blir alltså fyra inkonsekventa och pubertala gymnasiebrudar i fula kläder med dålig attityd som inte kan prata som folk. Smockan och ett men skärp er för faaan hänger i luften? Sure do.
(Vill förövrigt tacka en okänd medlem på Filmtipset för den fantastiska kommentaren.)
1 kommentar:
Gyllene kommentar från en användare som satt femma även: "Jag är kär i en tjej! Oh shit!"
Skicka en kommentar