Livin' la vida loca

Hej hej dagboken. Jag har fyllt 28 jordsnurr här i dagarna. Jag är ganska trött på min egen tillvaro just nu. Jag väntar mest på besked om det där jobbet jag sökte, som jag jättegärna vill ha. Under tiden jag väntar, på både besked och blogginspiration, kan jag bjuda på en bild från en tid då jag var lite "gladare". Typ klockan 21 på nyårsafton.

No shit, Sherlock?

Alltså, följetongen (följebongen höhöhöhö) om Michael Phelps, marijuana och eventuella reprimander. "Cannabis betraktas inte som ett prestationshöjande medel."
Resten av världen: Really?!

I can reLate

Det känns som att Tasha och Alice, och deras förhållande, representerar min egen personlighet ganska väl.

Pest eller kolera

Tänkte att det skulle vara en bra idé att vila min lekamen från träningsvärk+olydig hund----->inflammerat muskelfäste samt laptop/data-på-magen-armbåge genom att lägga pussel istället. I ett ryck av rastlöshet började jag och Janina (pojkväns syster) att lägga ett 1 000-bitars igår. Vi höll på i typ fyra timmar själva, fick assistans av Emil och Magnus på slutet och blev klara vid ett i natt. Så fort jag kom hem i morse dammade jag av ett av mams och paps gamla 750-bitars som jag har suttit med idag (ej klar dock).

ANYWAY, det jag skulle komma till var att jag nu har fått gamnacke och puckelrygg istället.

Förresten, är det nån som vet om det finns målarböcker för vuxna? Med mer avancerade och roliga motiv? Känner ett extremt sug efter att måla innanför linjerna.

Halva kniven inne

Jag har inte spenderat alls så mycket tid som jag borde med Spotify, men jag har i alla fall hittat till Karin Dreijers soloprojekt Fever Ray. Än så länge gillar jag, men med bättre högtalare och ljud än i portföljdatorn förväntar jag mig ännu mer.

Någon annan som har lyssnat? Vad tyckte ni?

Chuck Klosterman om internet. Och porr. Men mest om internet.

Jag har upptäckt en fruktansvärd ovana. När jag vänder sida i en bok och upptäcker en fotnot, så måste jag läsa fotnoten först, sen meningen den hör till innan jag läser sidan på ett normalt sätt, från övre vänstra hörnet till det nedre högra. Men när man läser Chuck Klostermans Sex, Drugs And Cocoa Puffs så gör inte det så mycket. Ofta är fotnoten körsbäret på toppen.

" Everyone knows that the Internet is changing our lives, mostly because someone in the media has uttered that exact phrase every single day since 1993. However, it certainly appears that the main thing the Internet has accomplished is the normalization of amateur pornography. There is no justification for the amount of naked people on the World Wide Web, many of whom are claerly (clearly!) doing so for non-monetary reasons. Where were all these people fifteen years ago? Were there really millions of women in 1986 turning to their husbands and saying, "You know, I would love to have total strangers masturbate to images of me deep-throating a titanium dildo, but there's simply no medium for that kind of entertainment. I guess we'll just have to sit and watch Falcon Crest again."

This phenomenon blows my mind, but - apparently- nobody else is the least bit suprised. It has been my experience that people who are especially obsessed with the Internet technology (HTML designers, "new media" pundits, Lord of the Rings fans, etc.) tend to become extremely agitated when you start to talk about Internet pornography, typically because that it degrades the social import of the Web and insults all the bespectacled geniuses who create it.*








* One Web designer actually told me that focusing a discussion around the topic of porn sites "insults" the Internet, prompting me to ask him if the Internet gets jealous when I use the microwave."

"Fett LOL, världens 90-talschock!"

Var faktiskt jäkligt peppad på att se den här, Foxfire. Filmen är trots allt baserad (baserad in the loosest sense of the word) på en roman av en av mina favoritförfattare, Joyce Carol Oates. Men herregud, vilket jävla trainwreck till film! Dåligt manus? Check! Dåliga skådespelarinsatser? Check! Ser man hela filmteamets reflektioner i ett skyltfönster? C-H-E-C-K! Och karaktärerna, jisses....Romanen utspelar sig i slutet av 1950-talet, vilket gör att den tidsandan och dess tillhörande könsroller, perspektiv och förväntningar fungerar som en kuliss som hela tiden spelar en viktig roll i handlingen och även gör huvudkaraktärerna djupare och mer dynamiska. Allt det här saknas alltså i filmen.

För att ge er en så bra bild av filmen som möjligt (utan att ni behöver se skiten) så kan ni föreställa er fem stycken Angela Chase. Alltså lika intensiva, tonårshormonella och (ibland) brådmogna - MEN fullständigt osympatiska karaktärer. Ni börjar aldrig tycka att de är charmiga, roliga eller kan relatera till dem. Kvar blir alltså fyra inkonsekventa och pubertala gymnasiebrudar i fula kläder med dålig attityd som inte kan prata som folk. Smockan och ett men skärp er för faaan hänger i luften? Sure do.

(Vill förövrigt tacka en okänd medlem på Filmtipset för den fantastiska kommentaren.)