I can reLate

Det känns som att Tasha och Alice, och deras förhållande, representerar min egen personlighet ganska väl.

Don't even go there

Måndag och tisdag var för mig fullkomliga skitdagar. Har kommit på att mina lågvattenmärken gällande livsglädje och gilla läget-attityd kommer i 3-veckorscykler. I måndags var jag lite gladare för då fick jag hänga med en 2-åring och titta på Shaun the sheep. Resterande del av tiden kände jag mest för att hänga med någon av de här brudarna och spy ut cynismer och elakheter över några glas (flaskor) rödvin.

Blades of glory

Jag irriterar mig otroligt mycket på vuxna människor som inte kan åka skridskor. Jag kan terapeuta mig själv och säga att det förmodligen (läs: till 100%) beror på min egen uppväxt. Jag var en sån tjej som från första klass till och med sommarlovet mellan 7:an och 8.an var längst i klassen. Det blev liksom min grej att bli bra på sport och idrott (det och att utveckla en personlighet). Så när jag ser vuxna människor stappla runt på isen med en hand på sargen, alternativt på spikraka ben och framvikt överkropp så tänker jag bara på de där tjejerna som blev förbannade när det stod skridskoåkning på schemat. Bara för att hjälmen skulle förstöra frisyren eller för man var så fuuuuul när man blev röd och svettig.

Och för att driva pucken ända in i mål (pun intended) så är jag helt övertygad om att det är de här tjejerna som konsekvent vägrar klippa gräset trots att det behövs bara för att det inte är deras uppgift. Pojkarna växer upp och blir såna som efter att de har fyllt 15 år fortfarande svarar jag har inte använt den eller den är inte min när man ber dom plocka upp/ställa in/ta med någonting.