Hahaha, herreguuuud! Detta känns så himla osannolikt i retrospekt (Magnus favoritord?), men jädrar alltså...Egentligen skulle ju Sean Paul ha varit med också (Lisa, minns du Kryckans dans i vardagsrummet?!) men jag hittade ingen video.
Och: OBS! Detta var alltså innan den så kallade electroclashen svepte som en musikalisk tsunami över västvärlden.
Jag har alltid haft extremt svårt för att slänga tidningar och böcker. Med tidningar menar jag lite tjockare magasin. Mest för att jag älskar bokstäver, bilder och papper. Gärna i kombination. Men också för att det för mig blir en tidskapsel. Igår tänkte jag vara helt obarmhärtig och slänga allt utom Darling-tidningarna (det gör jag aldrig). Jag bläddrade dock igenom hela högen av Sonic från 2000/2001 och framåt. Åh jädrar vilken nostalgifest!
Sista året på gymnasiet lyssnade jag nästan uteslutande på Kyuss, Queens Of The Stone Age och alla andra projekt som Josh Homme/John Garcia var inblandade i. Också en del Fu Manchu, Hellacopters och kanske Turbonegro. Året efter var likadant med tillökning av Le Tigre, Pavementoch Sebadoh. Men sen?
Gårdagskvällen var alltså full av flashbacks och Ja just ja! och Amen guuud! när jag såg band eller låttitlar jag kom ihåg att jag älskade. De mest bestående musikminnena från den där perioden är kanske The Strokes, White Stripes, Håkan Hellström och Franz Ferdinand.
Jag har en (sorry Mags) HUGE GIANT CRUSH på en kanadensare named Mike. Han har världens bästa musiksmak och har filmat sig själv när han dansar till några av världens bästa låtar lite här och var. På kontoret eller i affären till exempel. My gaaaawd så himla gulli kille asså, kolla själva: